Min historia
Trycket för bröstet gjorde sig ofta påmint och många gånger blev jag riktigt rädd.
Trots det dröjde det länge innan jag en eftermiddag förstod att jag måste gå hem för att vila för att orka vara ansvarig lärare på morgonen. Vilan blev fyra månader lång.
Jag blev sjukskriven en vecka åt gången. Det dröjde länge och blev många olika läkarkontakter
innan jag träffade den läkare som förstod att jag behövde vila utan krav under en längre period. Jag
kunde inte slappna av förrän dess.
Livet var helt förändrat. Jag kunde inte laga mat utan tydliga instruktioner i form av matkasse med
recept och stegvisa förklaringar. Jag hade tappat mitt lokalsinne och körde ofta fel. Jag kunde
inte längre hjälpa eleverna i mitt arbete i grundskolan. Jag kunde inte förstå eller förklara.
Extremt otäckt och jag befarade att jag inte skulle kunna jobba mer.
Jag trodde länge att jag inte behövde samma tid till återhämtning som andra. Jag såg inte någon anledning till att slänga upp fötterna och titta på en rolig film tex, när jag lika gärna kunde göra något annat och "få något gjort". Men att alltid vara i ett görande av något slag fungerar inte i längden.
Jag förstod inte hur viktigt det är med vila, sömn, näringsrik mat och djupandning. Att jag dessutom var konflikträdd i nära relationer tog till slut ut sin rätt. Jag blev utmattad!
Det började med smärta och tyngd över bröstet, ont i stora delar av kroppen och huvudvärk. Inte så att jag blev sängliggandes utan behövde bara kämpa lite mer för att klara av mitt jobb och familjeliv. Det var vad jag trodde i alla fall.
Vändningen
Jag tvingade mig själv att vila. Jag tappade upp ett hett bad och låg där tills vattnet kallnat. Det
var det enda sättet för mig att koppla bort alla måsten.
Jag fick rådet av en nära vän att börja dricka en kombinationssolja som innehåller Omega 3, starka antioxidanter (cellers rostskydd) och D-vitamin. Så småningom började min hjärna att vakna till liv. Minnet blev bättre och bättre, det gjorde mindre ont i kroppen och jag fick med tiden alltmer energi.
Ett och ett halvt år senare blev jag
utförsäkrad men jag klarade fortfarande inte av jobba mer än halvtid. Jag upplevde att min enda utväg var att säga upp mig och leta efter något som både kropp och knopp skulle kunna klara av.
Jag hade turen att få ett avgångsvederlag och det använde jag bla till att läsa till Kostrådgivare/
Livsstilskonsult hos Anna Hallén Utbildningar.
Eftersom jag nu förstod att det går att bli smartare och läka med rätt näring ville jag lära mig mer för egen del. Annas tålamod och hennes enorma förmåga att förklara biologiska processer på ett enklare vis är stor del i att jag klarade utbildningen. Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag vill jobba med detta. Jag vill kunna hjälpa till att förhindra att någon annan drabbas.
Nu har jag fått tillbaka min nyfikenhet och mitt självförtroende och jag fortsätter att söka mer kunskap om hur vi fungerar och hur vi kan stötta varandra till läkning och välmående. Vi är ju alla lite olika, men lika ändå.
Samma hjärna som inte kunnat läsa den enklaste bok och faktiskt förstå vad jag faktiskt läste,
kunde nu memorera och söka förklaringar på vad som händer i oss vid ohälsa. Häftigt, eller hur?